|
Autobiografi :: Oscar Bleichner
Autobiografi
Född någonstans i Sucre, Bolivia. Troligen 1960. Det finns en tveksamhet i födelseåret. Kan vara plus eller minus 1 år. år 1965 flyttade vi till huvudstaden La Paz. Där växte jag upp bland många musiker såsom gitarrister, sångare, mandoneonspelare, mandolinspelare, harpa, munspel, piano charango o.s.v. Mitt intresse för klassisk gitarr frodades och snart hade jag i min hand en barngitarr och badade i helnoter och trioler. Första framträdandet gjordes tillsmmans med min bror i en familjeföreställning. Vår första och enda stycke framfördes med glamour, Michelle av The Beatles.
På grund av polistisk förföljelse av min far, var vi tvugna att lämna tryggheten och hamnade i ett främmande land med främmande människor. I mars, 1972 landade planet i Santiago de Chiles flygplats.
Ett och ett halvt år senare, grusades vår trygghet, vår förhoppning, vår dröm att leva i fred och växa upp i lugn och ro. Den folkvalde presidenten, Salvador Allende, störtades i en blodig militär kupp. Den elfte september 1973, exakt en dag före min födelsedag, kände jag lukten av slutet. Färgerna försvann och endast gråa nyanser kunde skönjas. Drygt två månader senare, då sommarens varmaste dag stekte asfalten överallt i Santiago de Chile, lyfte vi mot en oviss framtid. Någonstans bortom atlanten, bortom sommaren, där älgarna är konungar och vikingar dess historia. Söderköping. Den 28:de november 1973. Kyla. Vit. Mörker. Jag hade vant mig vid avgaser, buller och glömt naturens aromer. Jag hade glömt mig själv. Jag hade ont i bröstet vaje gång jag andades. Ampuero, Susana, Mariquita, Lorenzo (vår papegoya) som lämnades åt sitt öde, hos främmande människor. Lorenzo som hade lärt sig prata hos oss. Lorenzo, vars små skelettdelar hittades vid en utgrävning, långt senare efter att vi hade lämnat honom. Då och först då trädde sanningen fram och vi förstod. Vi förstod smärtan som min mor hade då hon bestämde sig för att avliva Lorenzo. Hon kunde i
nte, ville inte att någon annan skulle ta sig an honom. Lorenzo som älskade enbart min stora syster. Han skulle långsamt dö. Av längtan, av saknad, av brist på kärlek.
November 1973 var dock början av ett nytt liv. Ett liv som skulle kantas av många tårar, mest av glädje, en och annan av kärlek. Det nya livet började i Söderköping där jag började mina staplande steg. Februari 1974 började jag skolan i Uppsala.
Intresset för klassisk gitarr fortsatte och snart började jag gå på gitarrlektioner på Kommunala Musikskolan. Jag hade turen att träffa den läraren som gav mycket av sin egen fritid åt mig och min gitarr. Som visade vägen. Som präglade livet. Enrique. Som lärde mig teori. Enrique, som trodde på mig. Jag lärde känna Heitor Villa-lobos, Pipo, Fernando Sor, Antonio Lauro, Augustin Barrios Mangoré, Francisco Tárrega, Joaquín Rodrigo och många andra kompositörer.
Under senare delen av min tonårsperiod blev jag dragen till folkmusik och främst från Bolivia. Jag lärde mig spela charango. Det klassiska gitarren var dock alltid nummer ett men då jag fyllde 21 år och direkt efter ett framträdande i Uppsala (Linné trädgården, lämnade jag gitarren och det klassiska spelandet på hyllan.
Efter att ha vandrat omkring i mörkret under några år, bestämde jag mig för att bli tandläkare och började mina studier hösterminen 1985. Blev så småningom legitimerad tandläkare och arbetade på olika kliniker i Uppsala under 12-13 år. Under tiden träffade jag Alina, vi gifte oss och fick våra underbara tvillingar. Mauro och Freja. Då Alina väntade barn återupptog jag gittaren och spelade för Alinas mage. Då barnen föddes hamnade gittaren åter på hyllan och samlade damm. I början av 2000 hade jag tröttnat på tandläkaryrket och sökte andra utmaningar och hamnade på Folktandvårdens IT-avdelning.
För exakt 8 månader sedan (närmare bestämt i november 2007 insåg jag att jag inte kan komma ifrån ödet. Jag har gitarren i blodet och det klassiska i själen. Jag är då som lyckligast. Att bemästra ett instrument för att framföra musiken såsom jag vill är min religion och jag vill konvertera så många som möjligt till denna fantastiska sekt som har som enda uppgift att låta dig, henne, dem, njuta av livets sötma.
|